Önskar hans underbart fantastiskt luktande tröjor i min garderob bara kunde sluta lukta. Varje gång jag öppnar garderoben kommer den där överväldigande vågen av underbar-hem-mysigkänsla sköljande över mig. Och ibland när jag sitter och pluggar vid mitt skrivbord känner jag lukten sakta krypa sig fram, till slut måste jag ta upp linnet, tröjan, koftan eller vad det nu är som hänger över stolen. Jag sitter där, drömmer om honom, tar in hans lukt. Jag erkänner, det är synligt nu. Jag är beroende, beroende av hans lukt, det är min drog.